Rollen som rädsla spelar i dagens samhälle

 Rollen som rädsla spelar i dagens samhälle

Jag undrar om vi helt förstår den roll som rädsla spelar i dagens samhälle. Rädslan har nog ingen konkurrens, när det gäller instinkterna som driver oss. 

Förnekelse av klimatförändringar kan vara baserat på rädsla. De som motsätter sig att klimatförändringarna är skapade av människan, är rädda för att förlora sin levnadsstandard, rädda för få höra att deras vanor är dåliga för jorden och rädda för förändringar som kommer att göra så att de får det sämre. 

Rädsla anger även tonen för mycket av dagens politik. Ofta använder politiker rädsla för att främja sin sak. Populistiska politiska ledare dikterar inte ett lands moral. De är en produkt av det. Människor blev inte främlingsfientliga, sexistiska, rasistiska den dagen då ledare valdes eller blev populära. Ledarna är populära eftersom en del av befolkningen har dessa fördomar.

Nu är coronaviruset med oss. Och det kan vara svårt att säga när försiktighetsåtgärder gällande viruset blir till rädsla.

Det är juldagskväll år 1965, och Olof Palme, 38 år gammal, talar i Sveriges Radio. Palme vill belysa en stor samhällsförändring som inletts. Sverige håller på att bli ett invandrarland. 

”Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta, men så enkelt är det ändock icke”, säger Palme.

Han fortsätter: ”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.”

Diskussionen på båda sidor av Atlanten efter George Floyds brutala död belyser det som Olof Palme sade för 55 år sedan. Idag kan det kallas för latent eller strukturell rasism.

De onda krafterna försvinner inte. Kan detta bero på rädsla? För alla som lever med invandring, globalisering, mångkulturella samhällen, klimatförändringar, populistiska politiska ledare och coronaviruset kan rädsla bli en kraft som är utom kontroll. 

Kan vi övervinna rädsla? Det borde gå. Jag tror att kunskap kan övervinna rädsla. Och om vi blir trygga i våra kulturella identiteter och värderingar, kan vi förhoppningsvis behärska det som vi är osäkra inför och den rädsla som följer med det. Är det inte värt ett försök?

David Wold

 

 

The role fear plays in society

The role fear plays in society

I wonder if we fully understand the role that fear plays in society today. I wonder if fear has any competition when it comes to the instincts that drive us.

Denial of climate change can be based on fear. Those who oppose man-made climate change are afraid of losing their standard of living, afraid of being told that their habits are bad for the earth, and afraid of changes that will make them worse off.

Fear also sets the tone for much of today's politics. Politicians often use fear to advance their cause. Populist political leaders do not dictate a country's morality. They are a product of it. People did not become xenophobic, sexist, racist on the day leaders were elected or became popular. Leaders are popular because some of the population has these prejudices.

Now the coronavirus is with us. And it can be difficult to say when precautions regarding the virus become fear.

It is Christmas Eve in 1965, and Olof Palme, 38 years old, speaks on Swedish Radio. Palme wants to highlight a major societal change that has begun. Sweden is becoming an immigrant country.

"We like to consider ourselves prejudice-free and tolerant, but it is not that simple," says Palme.

He continues: “Prejudice always has its roots in everyday life. It grows in the workplace and in the neighborhood. It is an outlet for one's own failures and disappointments. It is above all an expression of ignorance and fear. Ignorance of other people's uniqueness, fear of losing a position, a social privilege, a right.”

The discussion on both sides of the Atlantic after George Floyd's brutal death highlights what Olof Palme said 55 years ago. Today it can be called systemic racism.

The evil forces do not disappear. Could this be due to fear? For anyone living with immigration, globalization, multicultural societies, climate change, populist political leaders and the coronavirus, fear can become a force out of control.

Can we overcome fear? We should be able to. I believe that knowledge can overcome fear. And if we become secure in our cultural identities and values, we can hopefully master what we are uncertain of and the fears that come with it. Isn’t it worth a try?

David Wold

 

Kan covid-19 lära oss att respektera Moder Jords makt?

Kan covid-19 lära oss att respektera 

Moder Jords makt?

En god vän sa till mig att ”i vår ålder måste vi undvika alla kulor”. Den stora kula som vi undviker idag är naturligtvis coronaviruset eller som det heter covid-19. Vi får höra att de personer som är över 70 år är särskilt sårbara om de smittas av viruset.

 

Och om du är över 70 år och har underliggande sjukdom som diabetes, lung- eller hjärtproblem eller är överviktig, är du särskilt utsatt om du blir smittad av viruset.

 

Jag är 81 år. Jag har inte diagnostiserats med diabetes eller lungproblem. Men när jag var 76 år, blev aortaklaffstenos den kula som jag fick undvika. En hjärtoperation korrigerade problemet.

 

Jag har inte frågat någon läkare om detta anses vara en underliggande sjukdom som kan sätta mig i en speciell riskgrupp. I mitt sinne kvalificerar jag mig inte. Naturligtvis har hotet från covid-19 påverkat mig, men jag fortsätter leva så gott jag kan.

 

Jag har cyklat mer än 2150 km i år, jag läser NY Times varje dag, jag skriver enstaka artiklar om saker som jag anser vara viktiga, jag städar, jag studerar italienska på nätet och klipper gräset. Det jag inte gör är att delta i möten och sammankomster på grund av social distansering. Även våra planerade resor i maj blev inställda.

 

Jag bortser inte från coronaviruset. Jag tänker på Thomas L. Friedmans ersättning av ordet Han med Hon i den populära sången, ”Han håller hela världen i sin hand” och du har definierat det kärnproblem vi står inför. För första gången på massor av år har Hon, Moder Jord, hela världen i sin hand. Hela planeten står inför samma utmaningar från samma coronavirus samtidigt.

 

Friedman fortsätter: ”Moder Jord är bara kemi, fysik och biologi, och motorn som driver henne är en sak: det naturliga urvalet. Det är strävan som alla organismer har, att överleva i någon ekologisk nisch där de kämpar för att vidarebefordra sitt DNA till sin nästa generation.” 

 

Moder Jord är inte bara mäktig, utan hon är också känslokall. Hon kan smitta din mormor med ett virus på måndag och förstöra ditt hus med ett oväder på onsdag och komma tillbaka på fredag och översvämma din källare. Men hon kan också ge dig en varm kram på sommaren eller ge tillräckligt med snö för trevlig skidåkning på vintern.

 

Moder Jord kommer inte att sluta sprida detta virus förrän vi antingen får ett vaccin eller om cirka 60 procent av oss får infektionen och utvecklar flockimmunitet.

 

Detta leder mig tillbaka till min ursprungliga punkt. Den stora kula som vi undviker idag är covid-19, och människor som är över 70 år är i större risk än de yngre. Därför måste vi utveckla strategier som skyddar de mest utsatta i vår befolkning och låter de minst sårbara återgå till arbetet. Men! Låt oss vara försiktiga när vi återvänder till det normala eller det nya normala, så att vi respekterar Moder Jords krafter.

 

En sista tanke från Thomas L. Friedman: ”Vi kan inte utmana Moder Jord i en duell. Det är inte att rekommendera, för hon har inte förlorat en duell på 4,5 miljarder år.”

Can Covid-19 teach us to respect Mother Nature’s power?

Can Covid-19 teach us to respect

Mother Nature’s power?

A good friend told me that at our age we’re all dodging bullets. The big bullet we’re dodging today is, of course, the Coronavirus or as it’s called Covid-19. We’re told that those people 70-years old or older are especially vulnerable if they are infected by the virus. 

And if you’re over 70-years old and have underlying medical conditions such as diabetes, lung, and heart problems or are overweight, you are especially vulnerable if infected by the virus.

I’m 81 years old. I haven’t been diagnosed with diabetes or lung problems. But when I was 76, Aortic valve stenosis was the bullet I was dodging. Open heart surgery corrected that problem. 

I have not asked any medical professional if this qualifies as an underlying medical problem that can put me in a special risk group. In my mind, I don’t qualify. Of course, the threat of Covid-19 has affected me. Nonetheless, I continue to live life as well as I can, considering the circumstances. 

I've cycled more than 1900 km this year, I read the NY Times every day, I write the occasional article about things I regard as important, I clean the house, I study Italian online and I cut the grass. What I don’t do is attend meetings because they’re all canceled as were our planned trips in May. And my social life is limited. All this because of social distancing.

I don’t ignore the coronavirus. I think of Thomas L. Friedman's substitution of the word He with She in the popular song, "He has the Whole World in His Hand" and the core problem we face is defined. For the first time in many years, She, Mother Nature, has the whole world in her hand. The entire planet faces the same challenges from the same coronavirus at the same time."

Friedman continues: “Mother Nature is just chemistry, physics and biology, and the engine that drives her is one thing: natural selection. That is the quest of all organisms, to survive and thrive in some ecological niche as they engage in the struggle to pass on their DNA to their next generation.”

Mother Nature is not only all-powerful, but she’s also unfeeling. She can inflict her virus on your grandmother on Monday and blow down your house with a tornado on Wednesday and come back on Friday and flood your basement. But she can also give you a warm hug in summer or give enough snow for pleasant skiing in the winter.

Mother Nature will not stop spreading this virus until either we come up with a vaccine or 60 percent of us get the infection to give us herd immunity.

This brings me back to my original point. The big bullet we’re dodging today is Covid-19, and people who are over 70-years old face greater risks from it than younger people. Therefore, we need to develop strategies that protect the most vulnerable in our populations and let the least vulnerable return to work. But! Let’s be careful that in returning to normal or the new normal, that in doing so we respect Mother Nature’s power.

One last thought from Thomas L. Friedman: “We can’t challenge Mother Nature to a duel. That wouldn’t be smart as she hasn’t lost a duel in 4.5 billion years.”

Myter eller liknelser?

Myter eller liknelser?

Idag finns det samhällen där människor har samma värderingar som finns i myter. Det finns också samhällen där människor har samma värderingar som i liknelserna? Vill vi leva i ett samhälle som har värderingar som i liknelserna eller föredrar vi myternas värderingar?

Myter värderar styrka, seghet, mod, ilska, förmågan att vinna över fiender och vinna evig berömmelse.

Liknelserna värderar solidaritet, ödmjukhet, kärlek, trofasthet, nåd, barmhärtighet, förlåtelse och svara på ett hårt ord med ett milt svar.

Myten utspelas i en egen värld

Myten är en särskild sorts berättelse som vanligtvis utspelas i egen värld. Denna värld har vanligtvis andra regler än de som finns i den vanliga världen. Mytiska varelser har supermakter, som förmågan att flyga eller kasta ljusstrålar. Allt som händer i den mytiska världen är "sant" i den meningen att allt lyder reglerna i den världen.

Myter svarar på människors längtan efter någonting heroiskt, oavsett om det är Zeus, Thor, Luke Skywalker eller Wonder Woman som agerar heroiskt. Dessa heroiska figurer bekämpar onda krafter, uthärdar svåra resor och utvecklar färdigheter som gör dem till segare.

Liknelsen en annan typ av berättelse

Liknelser är en annan typ av berättelse. Den utspelar sig vanligtvis i verkligheten och den handlar om vanliga människor, aldrig superhjältar. Liknelser skall berätta och undervisa.

Människor i liknelserna ställs inför ett moraliskt dilemma – tänk på Den barmhärtige samariten och Den förlorade sonen. Dessa berättelser uttrycker välgörenhet, trofasthet, godhet, förlåtelse, engagemang och kärlek.

Myter tenderar att prisa storhet och heroisk överlägsenhet. Liknelser tenderar att slå ner på överlägsenhet och prisa ödmjukhet och service till andra.

Det finns också godhet i den mytiska världen

Det finns också godhet i den mytiska världen – att heroiskt stå upp för rättvisa, vara lojal mot vänner och hård mot fiender. Men i historien finns några exempel på samhällen som förlitade sig för mycket på de mytiska värderingarna.

Myter eller liknelser? Värdesätter vi högt mytiska värderingar som styrka, seghet, mod, rättfärdig ilska, förmåga att vinna över dina fiender och vinna evig berömmelse? Eller lägger vi större vikt vid liknelsens värderingar som solidaritet, ödmjukhet, kärlek, trofasthet, nåd, barmhärtighet, förlåtelse och att svara på ett hårt ord med ett milt svar?

Myths or parables?

Myths or parables?

Today, there are societies where people share the same values as found in myths. There are also societies where people have the same values as in the parables? Do we want to live in a society that has the values of the parables or do we prefer the values of myths?

Myths value strength, toughness, courage, anger, the ability to win over enemies, and win eternal fame.

The parables value solidarity, humility, love, faithfulness, grace, mercy, forgiveness, and respond to a harsh word with a gentle answer.

The myth is set in a world of its own

The myth is a special kind of story that is usually played out in one's own world. This world usually has different rules than those found in the ordinary world. Mythical creatures have superpowers, such as the ability to fly or cast light rays. Everything that happens in the mythical world is "true" in the sense that everything obeys the rules of that world.

Myths respond to people's longing for something heroic, whether it is Zeus, Thor, Luke Skywalker, or Wonder Woman acting heroically. These heroic characters fight evil forces, endure difficult journeys, and develop skills that make them more victorious.

Parables are another type of story

Parables are another type of story. It usually takes place in reality and it is about ordinary people, never superheroes. Parables should tell and teach.

People in the parables face a moral dilemma – think of the Good Samaritan and the Lost Son. These stories express charity, faithfulness, kindness, forgiveness, dedication, and love.

Myths tend to praise greatness and heroic superiority. Parables tend to strike at superiority and praise humility and service to others.

There’s also goodness in the mythical world

There’s also goodness in the mythical world – to heroically stand up for justice, be loyal to friends and fierce to enemies. But in history, there are some examples of societies that relied too much on mythical values.

Myths or parables? Do we value highly mythical values such as strength, toughness, courage, righteous anger, the ability to win over your enemies, and win eternal fame? Or do we attach greater importance to the parables values such as solidarity, humility, love, faithfulness, grace, mercy, forgiveness, and responding to a harsh word with a gentle answer?

Om Gud är bra, varför kom pandemin?

 Om Gud är bra, varför kom pandemin?

Coronaviruspandemin antyder det teodicéproblem som många religioner lider av. Teodicé är termen som teologer använder för att försöka avskärma Gud från det onda. Enkelt uttryckt, teodicé är detta: Hur kan allt oskyldigt lidande som händer eller som händer på grund av coronaviruset, covid-19, förklaras om Gud är allsmäktig och god?

”Själva ordet teodicé antyder alltså att Gud anklagas för ett brott, och därför behöver försvaras. Och detta är teodicéproblemet i ett nötskal: om Gud har all makt, och om Gud är god, varför sker då så mycket ondska, och varför tillåter Gud att det sker?” skriver Sören Dalevi, biskopen i Karlstad stift i sin bok Vad tror du.

Dalevi säger att liknelser ofta används för att försvara Gud. Han minns en filosof, som försvarade Gud så här: ”En försöksapa i en bur förstår inte att de hemska tester den utsätts för fyller en högre funktion.” Det innebär att människor kanske inte ser helheten. Det som verkar vara dåligt på kort sikt är inte dåligt, utan bra i det större perspektivet. 

Enligt Dagens Nyheter har många aktiviteter i samhället förändrats under veckorna hemma med minskad rörlighet, under coronakrisen. Vissa aktiviter har ökat, andra har minskat, ibland dramatiskt. På vissa områden är det för tidigt att se trender.

Trafiken på Stockholms gator har minskat med mellan 10 och 35 procent under mars månad, visar stadens uppskattningar. Detta innebär att kväveoxider och sotpartiklar har minskat med samma mängd. Trafikmängden på alla Sveriges vägar minskar mer och mer vecka för vecka sedan krisen började enligt siffror från Trafikverket.

Om minskningen kvarstår under flera månader kan bättre luftkvalitet leda till mellan 10 och 20 färre för tidiga dödsfall under perioden, enligt forskare vid Stockholms universitet. De tror också att bättre luft stärker immunförsvaret mot covid-19.

Motsvarande mätningar på andra håll i Europa visar samma tendens, i vissa fall ännu starkare.

Med detta i åtanke, läs texten som jag översatt från engelska till svenska från en post på Facebook:

När coronaviruset är över

När det är över,

får vi aldrig mer

ta för givet

en handskakning med en främling,

fyllda hyllor i butiken,

samtal med grannar,

en fullsatt teater,

en fredagskväll ute,

smaken av nattvarden,

en vanlig hälsokontroll,

skola varje morgon,

kaffe med en vän,

en fullsatt arena

ett djupt andetag,

en tråkig tisdag,

livet självt.

När detta slutar,

kommer vi nog att märka

att vi har blivit

mer som den människan

vi ville vara,

vi hoppades att kunna vara,

och vi skall låta det förbli – bättre 

för varandra

på grund av det värsta.

Scott Schneitzer

Kanske tvingar covid-19 oss att få nya vanor. Eller kommer vi kanske att bara gå tillbaka till våra gamla vanor? Det är svårt att inte se på detta virus som en chans att rätta till de fel som så många av oss anser vara normalt, såsom skillnader i välstånd, uppdelning efter ras / etnicitet / kön och miljöförstörelsen av vår planet.