Frogs as a symbol of transition

I’ve collected many frogs over the years, not live frogs obviously. Frogs interest me. I don’t know why they do. But recently I found some information that provided me with a sound basis for my fascination with frogs. Following is what I found.

Frog Symbolism & Meaning

The entire life of the frog is a symbol of transition. It reminds us that though there are things lost during change, each one is an opportunity to find something better. After the egg stage, the frog loses the safety of its shell. After the tadpole stage, it loses its outstanding mobility in the water. However, at each change, it gains something far better than what it leaves behind.

Water is also a symbol that with each change we gain an opportunity to cleanse ourselves and to renew. There may be stains from the past that we wish to get rid of, and the best way to do this is to renew ourselves and move forward.

Frog Spirit 

The way the frog moves is demonstrative of its virtues. When it hops into your life, it also invites you to hop through whatever you’re going through right now. If you’re in a pinch in an area of your life, it may be time to jump around and shake things off, to see if you will find a way out and forward. If you’re stuck in a rut, it may be time to speed up change. Frogs are also reminiscent of the seasons, reminding us that each one brings its own advantages.

If a tadpole becomes your spiritual guide, it’s time to prepare for a stroke of good luck. The tadpole is reminiscent of sperm, the thing that helps bring about life. And as life is full of good things, the tadpole is a reminder that good luck is just around the corner if we know where to look.

Frog Power 

If you think you’re getting buried under the weight of your responsibilities, then it’s time to call on the frog for power. The frog is an excellent guide if you need to shuffle your priorities around, especially when it comes to adjusting to the things the universe throws in your way. The frog also helps you keep your emotions up in spite of troubles, since its joyful way of jumping about is a source of inspiration.

The frog is also someone to call on if you need help with communication. The frog is famous for its song, that resonates far afield and enjoins other frogs. It’s an excellent reminder of unity in communication, and the rippling change one can bring about if you let your voice be heard.

Frog Totem 

As a totem or spiritual guide, the frog teaches us to be adaptive and graceful when facing various issues in life. As the frog is amphibious, we should be ready to jump about when the situation demands, and to swim and stay afloat when problems arise.

This ability to switch between “land” and “water” requires us to have a good deal of focus. It also demands intuition — the frog switches unconsciously, by muscle memory. This is something we could train into something greater. This focus and intuition can then be expanded into a unique vision that can help carry us through life.

Är religion ett offer för stamtänkande?

Är religion ett offer för stamtänkande?

Av David Wold

Varje år runt årsskiftet väljer ledarskribenter i ledande tidningar "årets ord". Nu är det juni, så jag är sex månader för sen med mitt val. Neil Young sjöng, "När jag var snabb, kom jag ändå alltid för sent." Så vilket är mitt val till årets ord sex månader för sent? Gör dig redo, för här kommer det. ”Stamtänkande”.

Erik Helmersson, som skriver i Dagens Nyheter beskriver stamtänkande så här: Det är en av mänsklighetens värsta farsoter. Stamtänkandet delar upp oss i grupper och säger att min grupp på olika sätt är överlägsen din. När det gäller att komma på varför och på vilka sätt min grupp är bäst har vår fantasi inga begränsningar.

Se er omkring. Stamtänkandet är genomgripande. Det kan ses i fördomar som t.ex. extrem nationalism, antisemitism, sexism och rasism. Och religion är tyvärr inget undantag.

Religion och stamtänkande

Ofta står dagens religioner i motsats till vad deras grundare stod för. Jesus fokuserade på de sjuka och de fattiga. Men idag har vissa kristna framgångar genom att ta avstånd ifrån homosexuella, klimatförändringar, immigranter och vetenskap.

Muhammad höjde på sin tid kvinnornas status. Medan en del muslimer idag anser att kvinnor måste ha en manlig förmyndare och förordar stympning av unga flickors könsorgan. 

Buddha skulle förmodligen förskräckas av behandlingen av Rohingyer i Myanmar.

Martin Luther kan ses i detta sammanhang. Å ena sidan fanns den Luther som översatte Bibeln och reformerade den korrupta katolska kyrkan. Eller den Luther som utmanade de mäktiga. Eller Luther, den andliga ledaren vars idéer förändrat kyrkan för alltid.

Men det finns en mörkare sida av Luther. Den Luther gillar vi inte. Stamtänkande Martin Luther. Den Luther som hatade judar, turkar och papisterna. Skulle den svenska lutherska kyrkan idag acceptera denna sida av Luther? Knappast.

Grundarna av religionerna var djärva och karismatiska visionärer som inspirerade med sina etiska och goda åsikter, medan deras läror ibland har förändrats. De flesta av världens religioner hävdar att deras traditioner högt värderar kärlek, medkänsla, förlåtelse och universell fred. Historien har dock visat att religion ofta har mänskliga brister.

Positivt religiöst stamtänkande

Stamtänkandet delar in oss i grupper som säger att min stam är bättre än din stam. Det kan kallas för negativt stamtänkande. Om medlemmarna i en religion anser sig vara moraliskt överlägsna kommer de troligtvis anse att människor av andra religioner är förlorade själar eller t.o.m. mindre värda och icke troende. Är det religions budskap? Knappast.

Låt oss se tillbaka på Helmerssons beskrivning av stamtänkande. Är stamtänkande alltid negativt? Eftersom människor är sociala varelser, är det kanske nödvändigt för människor att tillhöra till en stam? Finns där någonting som kan kallas för positivt stamtänkande? Religion användes ursprungligen, t.ex., för att rättfärdiga slaveri men senare även för att inspirera till dess avskaffande.

Var går gränsen mellan negativt och positivt stamtänkande? Till exempel, är etniska skämt negativt stamtänkande? Vissa säger ja och några säger nej. Kanske beror det på sammanhanget? Om norska/svenska skämt berättas bland dem som ser ner på norrmän/svenskar, är de exempel på negativt stamtänkande. Å andra sidan, om en norrman och en svensk utbyter norska och svenska skämt bara för gott skratt, kanske det är ett exempel på stamtänkandes existens men ändå inte skadligt.

Jesus, fariséerna och stamtänkande

Är religion ett offer för stamtänkande? Positivt eller negativt? Jesus upptäckte detta problem för två årtusenden sedan. Fariséer hade hårda hjärtan och dömde andra med självrättfärdig glädje. Som om inte det var nog, så såg de sig själva som rättfärdiga. Jesus förklarade i liknelsen om farisén och tullindrivaren: "Han (tullindrivaren) gick hem igen rättfärdigad, i motsats till den andre (farisén). Ty var och en som upphöjer sig, han skall bli förödmjukad, men den som förödmjukar sig, han skall bli upphöjd. (Lukas 18:14)

Religionen är viktigt i dagens värld, men den måste alltid visa sin bästa sida – positivt stamtänkande. Negativt stamtänkande måste motarbetas. Varje religion måste motarbeta begrepp som t.ex. extrem nationalism, antisemitism, sexism och rasism – och till och med dåliga etniska skämtar. Religioner måste visa att alla människor har lika värde och att ingen får diskrimineras. Annars kommer mer och mer ondska att göras i religionens namn. Och fler och fler människor kommer att fråga vad är religion bra för.

Där finns en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Kristendomen säger det så här: "Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem". (Matt 7:12)

Is religion a victim of tribalism?

Is religion a victim of tribalism?

By David Wold

Every year around the turn of the year, columnists in many newspapers choose "the word of the year". Now it's almost March, so I'm some months behind with my choice. But then Neil Young sang, "When I was fast I was always behind." So what's my choice for the word of the year a couple of months late? Get ready, because here it comes. "Tribalism".

Erik Helmersson, who writes in Dagens Nyheter, describes tribalism like this: “It is one of the worst dangers of humanity. Tribalism divides us into groups and says that my group is superior to your group in different ways. As for why and how my group is the best, our imagination has no limitations.”

Look around. Tribalism is everywhere. This can be seen in prejudices such as extreme nationalism, anti-Semitism, sexism and racism. And religion is unfortunately no exception.

Religion and tribalism

Often religions stand for the very opposite of what their founders stood for. Jesus never mentioned gays or abortion but focused on the sick and the poor, yet some Christian leaders have prospered by demonizing gays. 

Muhammad raised the status of women in his time, yet today some Islamic clerics bar women from driving, or cite religion as a reason to hack off the genitals of young girls. 

Buddha presumably would be aghast at the apartheid imposed on the Rohingya minority by Buddhists in Myanmar.

Martin Luther can be seen in this context. On the one hand, it was Luther who translated the Bible and reformed the corrupt Catholic church. Or the Luther who challenged the powerful. Or Luther, the spiritual leader whose ideas changed the Church forever.

And there is a darker side of Luther. We do not like this Luther. Tribal thinking Martin Luther. Luther who hated Jews, Turks and Papists. Would the Swedish Lutheran Church today accept this side of Luther? Hardly.

The founders of religions are typically bold and charismatic visionaries who inspire with their moral imagination, while their teachings sometimes evolve into ingrown, risk-averse bureaucracies obsessed with money and power. 

That tension is especially pronounced with Christianity. Jesus was a radical who challenged the establishment. However, in much of the world Christianity has become so successful that it is the establishment.

Positive religious tribalism

If members of a religious tribe assume themselves to be moral by default, they are likely to look at other people outside of their tribe as misguided souls, if not wicked infidels. For such people, religion works not as cure for the soul, but as drug for the ego. It makes them not humble, but arrogant. Is it the message of religion? Hardly.

Let's look back on Helmersson's description of tribalism. Is tribalism always negative? Since people are social creatures, it may be necessary for people to belong to a tribe? Is there anything that can be called positive tribalism?

Where is the boundary between negative and positive tribalism? For example, are ethnic jokes examples of tribalism? Some say yes and some say no. Perhaps it depends on the context? If a Norwegian or Swedish joke is told among those who look down on Norwegians or Swedes, this is an example of negative tribalism.

On the other hand, if a Norwegian and Swede exchange Norwegian and Swedish jokes just for a good laugh, maybe it's an example of the existence of tribalism, but not harmful tribalism.

Jesus, the Pharisees and tribalism

Is religion a victim of tribalism? Positive or negative? Jesus spotted this problem two millenniums ago. Those practicing Pharisees who are “confident of their own righteousness and look down on everybody else,” he declared, “are not really righteous. Sinners who regret their failures are more moral than the pious who boast.” (Luke 18:14)

Religion is important in today's world, but it must always show its best side – positive tribalism. Negative tribalism must be counteracted. Each religion must counteract concepts such as extreme nationalism, antisemitism, sexism and racism – and even bad ethnic jokes. Religions must show that all people are of equal value and that no one should be discriminated against. Otherwise, more and more evil will be made in the name of religion. And more and more people will ask what is religion is good for.

There is a basic ethical principle found in many religions as well as philosophical and ethical teachings. Christianity puts it this way: "Do to others as you would want them to do to you" (Matthew 7:12)

Assimilering vs Integration

Assimilation vs Integration

Av David Wold

Det har varit en hel del i media som talar om hur man på olika sätt kan ta hand om nyanlända invandrare. Vissa förespråkar assimilation, andra integration.

Det finns säkert många som undrar hur de två begreppen skiljer sig åt.

Enligt min uppfattning är assimilation och integration två olika sätt som minoriteter kan anpassas till majoritetskulturen i ett samhälle. Det är lätt att betrakta assimilation och integration som synonyma. Men det finns skillnader mellan de två begreppen.

Assimilation 

Assimilation är en process där minoritetsgrupper absorberas i majoritetskulturens värdesystem. Denna absorption sker enkelriktat där majoritetssamhället kräver att minoritetsgrupper ger upp sina egna seder och traditioner och anpassar sig till majoritetskultur.

Integration

Å andra sidan, är integration en dubbelriktad process där man ger och tar mellan majoriteten och minoritetens kulturer. Det gör att minoriteter kan behålla sina egna seder och traditioner och majoritetskulturen behåller sina. Dessutom kan de lära av varandras kulturer. Båda parter är överens om att tillsammans arbeta med medborgerliga plikter som jämbördiga parter. De har båda samma intresse i att utveckla ett väl fungerande samhälle där de kan leva tillsammans.

Min egen erfarenhet

Min egen erfarenhet gör att jag förordar integration. Jag har levt halva mitt liv i USA och den andra hälften i Sverige. Enligt mina definitioner, har jag integrerats i Sverige, inte assimilerats. Jag har två pass, firar USA:s National Dag och Thanksgiving. Men jag firar även valborg, Sveriges nationaldag, midsommarafton och Lucia. Jag har varit lite politiskt aktiv i Säffle. När det gäller språk, jag talar helst mitt modersmål. Men jag talar även svenska – dock ganska dåligt. Fråga vem som helst som känner mig.

Jag växte upp på 40-talet och 50-talet på eastside i St. Paul, Minnesota. Eastside var på den tiden en kommun bestående av svenska, polska och italienska områden. Även om varje etnisk stadsdel hade eget shoppingområde, kyrka och samhällsaktiviteter, fungerade alla väl ihop. 

Eftersom jag gick i ”grade school” i den svenska delen av eastside, var det inte förrän jag kom till John A. Johnson High School som jag lärde känna barn från de polska och italienska delarna av eastside. Det var då som Anderson och Peterson och Lundström och jag satt i klassrum, åt lunch och deltog i sport tillsammans med personer med namn som Anzevino, Ferrozo, Londino, Jasinski, Majewski och Gonsowski.

Det fanns också barn från en massa andra etniska grupper på Johnson – irländska, norska, grekiska, judisk, danska, kinesiska och mexikanska. Och vi var alla amerikaner med tydlig anknytning till vår etniska bakgrund. Jag var svensk-amerikan. Andra var polsk-amerikanska, dansk-amerikanska, osv. Trots att svenskar, italienare och polacker dominerade, var eastside verkligen en mångkulturell blandning.

Johnson vann Minnesota High School Hockey Championship 1947, 1953, 1955 och 1963. Spelarna i dessa lag hade samma etniska bakgrund som skolan. Det var en mångkulturell samling av hårt tränande elever som ville vinna. De jobbade som ett lag utan att vara medvetna om eventuella etniska och kulturella skillnader. Tränarna var Reuben Gustafson och Louie Cotroneo. Och laget vann. Lagarbete kräver integration. 

Som någon har uttryckt det på ett annat sätt: "Integration är som en klocka. En klocka har små komponenter inuti. Varje komponent för sig kan inte kallas en klocka, även om de kan fungera individuellt. Men när alla komponenter fungerar på ett ordnat sätt, går klockan perfekt".