Assimilering vs Integration

Assimilation vs Integration

Av David Wold

Det har varit en hel del i media som talar om hur man på olika sätt kan ta hand om nyanlända invandrare. Vissa förespråkar assimilation, andra integration.

Det finns säkert många som undrar hur de två begreppen skiljer sig åt.

Enligt min uppfattning är assimilation och integration två olika sätt som minoriteter kan anpassas till majoritetskulturen i ett samhälle. Det är lätt att betrakta assimilation och integration som synonyma. Men det finns skillnader mellan de två begreppen.

Assimilation 

Assimilation är en process där minoritetsgrupper absorberas i majoritetskulturens värdesystem. Denna absorption sker enkelriktat där majoritetssamhället kräver att minoritetsgrupper ger upp sina egna seder och traditioner och anpassar sig till majoritetskultur.

Integration

Å andra sidan, är integration en dubbelriktad process där man ger och tar mellan majoriteten och minoritetens kulturer. Det gör att minoriteter kan behålla sina egna seder och traditioner och majoritetskulturen behåller sina. Dessutom kan de lära av varandras kulturer. Båda parter är överens om att tillsammans arbeta med medborgerliga plikter som jämbördiga parter. De har båda samma intresse i att utveckla ett väl fungerande samhälle där de kan leva tillsammans.

Min egen erfarenhet

Min egen erfarenhet gör att jag förordar integration. Jag har levt halva mitt liv i USA och den andra hälften i Sverige. Enligt mina definitioner, har jag integrerats i Sverige, inte assimilerats. Jag har två pass, firar USA:s National Dag och Thanksgiving. Men jag firar även valborg, Sveriges nationaldag, midsommarafton och Lucia. Jag har varit lite politiskt aktiv i Säffle. När det gäller språk, jag talar helst mitt modersmål. Men jag talar även svenska – dock ganska dåligt. Fråga vem som helst som känner mig.

Jag växte upp på 40-talet och 50-talet på eastside i St. Paul, Minnesota. Eastside var på den tiden en kommun bestående av svenska, polska och italienska områden. Även om varje etnisk stadsdel hade eget shoppingområde, kyrka och samhällsaktiviteter, fungerade alla väl ihop. 

Eftersom jag gick i ”grade school” i den svenska delen av eastside, var det inte förrän jag kom till John A. Johnson High School som jag lärde känna barn från de polska och italienska delarna av eastside. Det var då som Anderson och Peterson och Lundström och jag satt i klassrum, åt lunch och deltog i sport tillsammans med personer med namn som Anzevino, Ferrozo, Londino, Jasinski, Majewski och Gonsowski.

Det fanns också barn från en massa andra etniska grupper på Johnson – irländska, norska, grekiska, judisk, danska, kinesiska och mexikanska. Och vi var alla amerikaner med tydlig anknytning till vår etniska bakgrund. Jag var svensk-amerikan. Andra var polsk-amerikanska, dansk-amerikanska, osv. Trots att svenskar, italienare och polacker dominerade, var eastside verkligen en mångkulturell blandning.

Johnson vann Minnesota High School Hockey Championship 1947, 1953, 1955 och 1963. Spelarna i dessa lag hade samma etniska bakgrund som skolan. Det var en mångkulturell samling av hårt tränande elever som ville vinna. De jobbade som ett lag utan att vara medvetna om eventuella etniska och kulturella skillnader. Tränarna var Reuben Gustafson och Louie Cotroneo. Och laget vann. Lagarbete kräver integration. 

Som någon har uttryckt det på ett annat sätt: "Integration är som en klocka. En klocka har små komponenter inuti. Varje komponent för sig kan inte kallas en klocka, även om de kan fungera individuellt. Men när alla komponenter fungerar på ett ordnat sätt, går klockan perfekt".