Rollen som rädsla spelar i dagens samhälle

 Rollen som rädsla spelar i dagens samhälle

Jag undrar om vi helt förstår den roll som rädsla spelar i dagens samhälle. Rädslan har nog ingen konkurrens, när det gäller instinkterna som driver oss. 

Förnekelse av klimatförändringar kan vara baserat på rädsla. De som motsätter sig att klimatförändringarna är skapade av människan, är rädda för att förlora sin levnadsstandard, rädda för få höra att deras vanor är dåliga för jorden och rädda för förändringar som kommer att göra så att de får det sämre. 

Rädsla anger även tonen för mycket av dagens politik. Ofta använder politiker rädsla för att främja sin sak. Populistiska politiska ledare dikterar inte ett lands moral. De är en produkt av det. Människor blev inte främlingsfientliga, sexistiska, rasistiska den dagen då ledare valdes eller blev populära. Ledarna är populära eftersom en del av befolkningen har dessa fördomar.

Nu är coronaviruset med oss. Och det kan vara svårt att säga när försiktighetsåtgärder gällande viruset blir till rädsla.

Det är juldagskväll år 1965, och Olof Palme, 38 år gammal, talar i Sveriges Radio. Palme vill belysa en stor samhällsförändring som inletts. Sverige håller på att bli ett invandrarland. 

”Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta, men så enkelt är det ändock icke”, säger Palme.

Han fortsätter: ”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.”

Diskussionen på båda sidor av Atlanten efter George Floyds brutala död belyser det som Olof Palme sade för 55 år sedan. Idag kan det kallas för latent eller strukturell rasism.

De onda krafterna försvinner inte. Kan detta bero på rädsla? För alla som lever med invandring, globalisering, mångkulturella samhällen, klimatförändringar, populistiska politiska ledare och coronaviruset kan rädsla bli en kraft som är utom kontroll. 

Kan vi övervinna rädsla? Det borde gå. Jag tror att kunskap kan övervinna rädsla. Och om vi blir trygga i våra kulturella identiteter och värderingar, kan vi förhoppningsvis behärska det som vi är osäkra inför och den rädsla som följer med det. Är det inte värt ett försök?

David Wold

 

 

The role fear plays in society

The role fear plays in society

I wonder if we fully understand the role that fear plays in society today. I wonder if fear has any competition when it comes to the instincts that drive us.

Denial of climate change can be based on fear. Those who oppose man-made climate change are afraid of losing their standard of living, afraid of being told that their habits are bad for the earth, and afraid of changes that will make them worse off.

Fear also sets the tone for much of today's politics. Politicians often use fear to advance their cause. Populist political leaders do not dictate a country's morality. They are a product of it. People did not become xenophobic, sexist, racist on the day leaders were elected or became popular. Leaders are popular because some of the population has these prejudices.

Now the coronavirus is with us. And it can be difficult to say when precautions regarding the virus become fear.

It is Christmas Eve in 1965, and Olof Palme, 38 years old, speaks on Swedish Radio. Palme wants to highlight a major societal change that has begun. Sweden is becoming an immigrant country.

"We like to consider ourselves prejudice-free and tolerant, but it is not that simple," says Palme.

He continues: “Prejudice always has its roots in everyday life. It grows in the workplace and in the neighborhood. It is an outlet for one's own failures and disappointments. It is above all an expression of ignorance and fear. Ignorance of other people's uniqueness, fear of losing a position, a social privilege, a right.”

The discussion on both sides of the Atlantic after George Floyd's brutal death highlights what Olof Palme said 55 years ago. Today it can be called systemic racism.

The evil forces do not disappear. Could this be due to fear? For anyone living with immigration, globalization, multicultural societies, climate change, populist political leaders and the coronavirus, fear can become a force out of control.

Can we overcome fear? We should be able to. I believe that knowledge can overcome fear. And if we become secure in our cultural identities and values, we can hopefully master what we are uncertain of and the fears that come with it. Isn’t it worth a try?

David Wold

 

Kan covid-19 lära oss att respektera Moder Jords makt?

Kan covid-19 lära oss att respektera 

Moder Jords makt?

En god vän sa till mig att ”i vår ålder måste vi undvika alla kulor”. Den stora kula som vi undviker idag är naturligtvis coronaviruset eller som det heter covid-19. Vi får höra att de personer som är över 70 år är särskilt sårbara om de smittas av viruset.

 

Och om du är över 70 år och har underliggande sjukdom som diabetes, lung- eller hjärtproblem eller är överviktig, är du särskilt utsatt om du blir smittad av viruset.

 

Jag är 81 år. Jag har inte diagnostiserats med diabetes eller lungproblem. Men när jag var 76 år, blev aortaklaffstenos den kula som jag fick undvika. En hjärtoperation korrigerade problemet.

 

Jag har inte frågat någon läkare om detta anses vara en underliggande sjukdom som kan sätta mig i en speciell riskgrupp. I mitt sinne kvalificerar jag mig inte. Naturligtvis har hotet från covid-19 påverkat mig, men jag fortsätter leva så gott jag kan.

 

Jag har cyklat mer än 2150 km i år, jag läser NY Times varje dag, jag skriver enstaka artiklar om saker som jag anser vara viktiga, jag städar, jag studerar italienska på nätet och klipper gräset. Det jag inte gör är att delta i möten och sammankomster på grund av social distansering. Även våra planerade resor i maj blev inställda.

 

Jag bortser inte från coronaviruset. Jag tänker på Thomas L. Friedmans ersättning av ordet Han med Hon i den populära sången, ”Han håller hela världen i sin hand” och du har definierat det kärnproblem vi står inför. För första gången på massor av år har Hon, Moder Jord, hela världen i sin hand. Hela planeten står inför samma utmaningar från samma coronavirus samtidigt.

 

Friedman fortsätter: ”Moder Jord är bara kemi, fysik och biologi, och motorn som driver henne är en sak: det naturliga urvalet. Det är strävan som alla organismer har, att överleva i någon ekologisk nisch där de kämpar för att vidarebefordra sitt DNA till sin nästa generation.” 

 

Moder Jord är inte bara mäktig, utan hon är också känslokall. Hon kan smitta din mormor med ett virus på måndag och förstöra ditt hus med ett oväder på onsdag och komma tillbaka på fredag och översvämma din källare. Men hon kan också ge dig en varm kram på sommaren eller ge tillräckligt med snö för trevlig skidåkning på vintern.

 

Moder Jord kommer inte att sluta sprida detta virus förrän vi antingen får ett vaccin eller om cirka 60 procent av oss får infektionen och utvecklar flockimmunitet.

 

Detta leder mig tillbaka till min ursprungliga punkt. Den stora kula som vi undviker idag är covid-19, och människor som är över 70 år är i större risk än de yngre. Därför måste vi utveckla strategier som skyddar de mest utsatta i vår befolkning och låter de minst sårbara återgå till arbetet. Men! Låt oss vara försiktiga när vi återvänder till det normala eller det nya normala, så att vi respekterar Moder Jords krafter.

 

En sista tanke från Thomas L. Friedman: ”Vi kan inte utmana Moder Jord i en duell. Det är inte att rekommendera, för hon har inte förlorat en duell på 4,5 miljarder år.”

Can Covid-19 teach us to respect Mother Nature’s power?

Can Covid-19 teach us to respect

Mother Nature’s power?

A good friend told me that at our age we’re all dodging bullets. The big bullet we’re dodging today is, of course, the Coronavirus or as it’s called Covid-19. We’re told that those people 70-years old or older are especially vulnerable if they are infected by the virus. 

And if you’re over 70-years old and have underlying medical conditions such as diabetes, lung, and heart problems or are overweight, you are especially vulnerable if infected by the virus.

I’m 81 years old. I haven’t been diagnosed with diabetes or lung problems. But when I was 76, Aortic valve stenosis was the bullet I was dodging. Open heart surgery corrected that problem. 

I have not asked any medical professional if this qualifies as an underlying medical problem that can put me in a special risk group. In my mind, I don’t qualify. Of course, the threat of Covid-19 has affected me. Nonetheless, I continue to live life as well as I can, considering the circumstances. 

I've cycled more than 1900 km this year, I read the NY Times every day, I write the occasional article about things I regard as important, I clean the house, I study Italian online and I cut the grass. What I don’t do is attend meetings because they’re all canceled as were our planned trips in May. And my social life is limited. All this because of social distancing.

I don’t ignore the coronavirus. I think of Thomas L. Friedman's substitution of the word He with She in the popular song, "He has the Whole World in His Hand" and the core problem we face is defined. For the first time in many years, She, Mother Nature, has the whole world in her hand. The entire planet faces the same challenges from the same coronavirus at the same time."

Friedman continues: “Mother Nature is just chemistry, physics and biology, and the engine that drives her is one thing: natural selection. That is the quest of all organisms, to survive and thrive in some ecological niche as they engage in the struggle to pass on their DNA to their next generation.”

Mother Nature is not only all-powerful, but she’s also unfeeling. She can inflict her virus on your grandmother on Monday and blow down your house with a tornado on Wednesday and come back on Friday and flood your basement. But she can also give you a warm hug in summer or give enough snow for pleasant skiing in the winter.

Mother Nature will not stop spreading this virus until either we come up with a vaccine or 60 percent of us get the infection to give us herd immunity.

This brings me back to my original point. The big bullet we’re dodging today is Covid-19, and people who are over 70-years old face greater risks from it than younger people. Therefore, we need to develop strategies that protect the most vulnerable in our populations and let the least vulnerable return to work. But! Let’s be careful that in returning to normal or the new normal, that in doing so we respect Mother Nature’s power.

One last thought from Thomas L. Friedman: “We can’t challenge Mother Nature to a duel. That wouldn’t be smart as she hasn’t lost a duel in 4.5 billion years.”

Myter eller liknelser?

Myter eller liknelser?

Idag finns det samhällen där människor har samma värderingar som finns i myter. Det finns också samhällen där människor har samma värderingar som i liknelserna? Vill vi leva i ett samhälle som har värderingar som i liknelserna eller föredrar vi myternas värderingar?

Myter värderar styrka, seghet, mod, ilska, förmågan att vinna över fiender och vinna evig berömmelse.

Liknelserna värderar solidaritet, ödmjukhet, kärlek, trofasthet, nåd, barmhärtighet, förlåtelse och svara på ett hårt ord med ett milt svar.

Myten utspelas i en egen värld

Myten är en särskild sorts berättelse som vanligtvis utspelas i egen värld. Denna värld har vanligtvis andra regler än de som finns i den vanliga världen. Mytiska varelser har supermakter, som förmågan att flyga eller kasta ljusstrålar. Allt som händer i den mytiska världen är "sant" i den meningen att allt lyder reglerna i den världen.

Myter svarar på människors längtan efter någonting heroiskt, oavsett om det är Zeus, Thor, Luke Skywalker eller Wonder Woman som agerar heroiskt. Dessa heroiska figurer bekämpar onda krafter, uthärdar svåra resor och utvecklar färdigheter som gör dem till segare.

Liknelsen en annan typ av berättelse

Liknelser är en annan typ av berättelse. Den utspelar sig vanligtvis i verkligheten och den handlar om vanliga människor, aldrig superhjältar. Liknelser skall berätta och undervisa.

Människor i liknelserna ställs inför ett moraliskt dilemma – tänk på Den barmhärtige samariten och Den förlorade sonen. Dessa berättelser uttrycker välgörenhet, trofasthet, godhet, förlåtelse, engagemang och kärlek.

Myter tenderar att prisa storhet och heroisk överlägsenhet. Liknelser tenderar att slå ner på överlägsenhet och prisa ödmjukhet och service till andra.

Det finns också godhet i den mytiska världen

Det finns också godhet i den mytiska världen – att heroiskt stå upp för rättvisa, vara lojal mot vänner och hård mot fiender. Men i historien finns några exempel på samhällen som förlitade sig för mycket på de mytiska värderingarna.

Myter eller liknelser? Värdesätter vi högt mytiska värderingar som styrka, seghet, mod, rättfärdig ilska, förmåga att vinna över dina fiender och vinna evig berömmelse? Eller lägger vi större vikt vid liknelsens värderingar som solidaritet, ödmjukhet, kärlek, trofasthet, nåd, barmhärtighet, förlåtelse och att svara på ett hårt ord med ett milt svar?

Myths or parables?

Myths or parables?

Today, there are societies where people share the same values as found in myths. There are also societies where people have the same values as in the parables? Do we want to live in a society that has the values of the parables or do we prefer the values of myths?

Myths value strength, toughness, courage, anger, the ability to win over enemies, and win eternal fame.

The parables value solidarity, humility, love, faithfulness, grace, mercy, forgiveness, and respond to a harsh word with a gentle answer.

The myth is set in a world of its own

The myth is a special kind of story that is usually played out in one's own world. This world usually has different rules than those found in the ordinary world. Mythical creatures have superpowers, such as the ability to fly or cast light rays. Everything that happens in the mythical world is "true" in the sense that everything obeys the rules of that world.

Myths respond to people's longing for something heroic, whether it is Zeus, Thor, Luke Skywalker, or Wonder Woman acting heroically. These heroic characters fight evil forces, endure difficult journeys, and develop skills that make them more victorious.

Parables are another type of story

Parables are another type of story. It usually takes place in reality and it is about ordinary people, never superheroes. Parables should tell and teach.

People in the parables face a moral dilemma – think of the Good Samaritan and the Lost Son. These stories express charity, faithfulness, kindness, forgiveness, dedication, and love.

Myths tend to praise greatness and heroic superiority. Parables tend to strike at superiority and praise humility and service to others.

There’s also goodness in the mythical world

There’s also goodness in the mythical world – to heroically stand up for justice, be loyal to friends and fierce to enemies. But in history, there are some examples of societies that relied too much on mythical values.

Myths or parables? Do we value highly mythical values such as strength, toughness, courage, righteous anger, the ability to win over your enemies, and win eternal fame? Or do we attach greater importance to the parables values such as solidarity, humility, love, faithfulness, grace, mercy, forgiveness, and responding to a harsh word with a gentle answer?

Om Gud är bra, varför kom pandemin?

 Om Gud är bra, varför kom pandemin?

Coronaviruspandemin antyder det teodicéproblem som många religioner lider av. Teodicé är termen som teologer använder för att försöka avskärma Gud från det onda. Enkelt uttryckt, teodicé är detta: Hur kan allt oskyldigt lidande som händer eller som händer på grund av coronaviruset, covid-19, förklaras om Gud är allsmäktig och god?

”Själva ordet teodicé antyder alltså att Gud anklagas för ett brott, och därför behöver försvaras. Och detta är teodicéproblemet i ett nötskal: om Gud har all makt, och om Gud är god, varför sker då så mycket ondska, och varför tillåter Gud att det sker?” skriver Sören Dalevi, biskopen i Karlstad stift i sin bok Vad tror du.

Dalevi säger att liknelser ofta används för att försvara Gud. Han minns en filosof, som försvarade Gud så här: ”En försöksapa i en bur förstår inte att de hemska tester den utsätts för fyller en högre funktion.” Det innebär att människor kanske inte ser helheten. Det som verkar vara dåligt på kort sikt är inte dåligt, utan bra i det större perspektivet. 

Enligt Dagens Nyheter har många aktiviteter i samhället förändrats under veckorna hemma med minskad rörlighet, under coronakrisen. Vissa aktiviter har ökat, andra har minskat, ibland dramatiskt. På vissa områden är det för tidigt att se trender.

Trafiken på Stockholms gator har minskat med mellan 10 och 35 procent under mars månad, visar stadens uppskattningar. Detta innebär att kväveoxider och sotpartiklar har minskat med samma mängd. Trafikmängden på alla Sveriges vägar minskar mer och mer vecka för vecka sedan krisen började enligt siffror från Trafikverket.

Om minskningen kvarstår under flera månader kan bättre luftkvalitet leda till mellan 10 och 20 färre för tidiga dödsfall under perioden, enligt forskare vid Stockholms universitet. De tror också att bättre luft stärker immunförsvaret mot covid-19.

Motsvarande mätningar på andra håll i Europa visar samma tendens, i vissa fall ännu starkare.

Med detta i åtanke, läs texten som jag översatt från engelska till svenska från en post på Facebook:

När coronaviruset är över

När det är över,

får vi aldrig mer

ta för givet

en handskakning med en främling,

fyllda hyllor i butiken,

samtal med grannar,

en fullsatt teater,

en fredagskväll ute,

smaken av nattvarden,

en vanlig hälsokontroll,

skola varje morgon,

kaffe med en vän,

en fullsatt arena

ett djupt andetag,

en tråkig tisdag,

livet självt.

När detta slutar,

kommer vi nog att märka

att vi har blivit

mer som den människan

vi ville vara,

vi hoppades att kunna vara,

och vi skall låta det förbli – bättre 

för varandra

på grund av det värsta.

Scott Schneitzer

Kanske tvingar covid-19 oss att få nya vanor. Eller kommer vi kanske att bara gå tillbaka till våra gamla vanor? Det är svårt att inte se på detta virus som en chans att rätta till de fel som så många av oss anser vara normalt, såsom skillnader i välstånd, uppdelning efter ras / etnicitet / kön och miljöförstörelsen av vår planet.

If God is good, why the pandemic?

If God is good, why the pandemic?

The Coronavirus pandemic suggests the theodicy problem that many religions suffer from. Theodicy is the term theologians use to attempt to free God from the problem of evil. Put simply theodicy is this: How can all the innocent suffering that happens, or that is happening because of the Coronavirus, Covid-19, be explained if God is almighty and good? 

“The word theodicy itself suggests that God is accused of a crime, and therefore needs to be defended and declared righteous. And this is the theodicy problem in a nutshell. It’s about an all-powerful God. If God is good, why is there so much evil? Why does God allow evil to happen?” writes Sören Dalevi, the Bishop of the Karlstad Diocese in his book Christianity for the Curious.

Dalevi says that often metaphors are used to defend God. He recalls a philosopher he once read who defended God like this: “A monkey on a treadmill in a laboratory doesn't understand that the suffering he is experiencing serves a higher function.” Meaning that perhaps people don't see the whole and what seems to be bad in the short term is not bad but good in the larger perspective ­ like the monkey on the treadmill.

According to Dagens Nyheter, during the weeks of work at home and reduced mobility during the corona crisis, many activities and phenomena in society have changed. Some have increased, some have decreased, sometimes dramatically. In other areas, it is too early to see trends. A few examples.

Traffic on the streets of Stockholm has decreased by between 10 and 35 percent during the month of March, city estimates show. This means that nitrogen oxides and soot particles have decreased accordingly. The amount of traffic on all of Sweden's roads has decreased more and more week by week since the crisis began according to Swedish Transport Administration figures.

If the decrease persists for several months, better air quality can lead to between 10 and 20 fewer premature deaths during the period, according to researchers at Stockholm University, who also believe that better air strengthens the immune system against Covid-19.

Corresponding measurements elsewhere in Europe show the same tendency, in some cases even stronger.

Perhaps, Covid-19 obliges us to challenge old habits. Will we simply return to our former ways? Or will there be a new normal? It’s hard not to see this virus as a once-in-a-lifetime chance to right the wrongs that so many of us consider normal such as wealth disparity, division by race/ethnicity/gender, and the abuse of our planet as the necessary cost of modernity and personal comfort. 

Bearing this in mind, read this text recently posted on Facebook:

When the corona virus is over

When this is over,

may we never again 

take for granted

a handshake with a stranger,

full shelves at the store,

conversations with neighbors,

a crowded theater,

a Friday night out,

the taste of communion,

a routine health check,

school every morning,

coffee with a friend,

a roaring stadium,

each deep breath,

a boring Tuesday,

life itself.

When this ends,

may we find

that we have become

more like the people

we wanted to be,

we hoped to be,

and may we stay 

that way – better

for each other

because of the worst.

Scott Schneitzer

Frogs as a symbol of transition

I’ve collected many frogs over the years, not live frogs obviously. Frogs interest me. I don’t know why they do. But recently I found some information that provided me with a sound basis for my fascination with frogs. Following is what I found.

Frog Symbolism & Meaning

The entire life of the frog is a symbol of transition. It reminds us that though there are things lost during change, each one is an opportunity to find something better. After the egg stage, the frog loses the safety of its shell. After the tadpole stage, it loses its outstanding mobility in the water. However, at each change, it gains something far better than what it leaves behind.

Water is also a symbol that with each change we gain an opportunity to cleanse ourselves and to renew. There may be stains from the past that we wish to get rid of, and the best way to do this is to renew ourselves and move forward.

Frog Spirit 

The way the frog moves is demonstrative of its virtues. When it hops into your life, it also invites you to hop through whatever you’re going through right now. If you’re in a pinch in an area of your life, it may be time to jump around and shake things off, to see if you will find a way out and forward. If you’re stuck in a rut, it may be time to speed up change. Frogs are also reminiscent of the seasons, reminding us that each one brings its own advantages.

If a tadpole becomes your spiritual guide, it’s time to prepare for a stroke of good luck. The tadpole is reminiscent of sperm, the thing that helps bring about life. And as life is full of good things, the tadpole is a reminder that good luck is just around the corner if we know where to look.

Frog Power 

If you think you’re getting buried under the weight of your responsibilities, then it’s time to call on the frog for power. The frog is an excellent guide if you need to shuffle your priorities around, especially when it comes to adjusting to the things the universe throws in your way. The frog also helps you keep your emotions up in spite of troubles, since its joyful way of jumping about is a source of inspiration.

The frog is also someone to call on if you need help with communication. The frog is famous for its song, that resonates far afield and enjoins other frogs. It’s an excellent reminder of unity in communication, and the rippling change one can bring about if you let your voice be heard.

Frog Totem 

As a totem or spiritual guide, the frog teaches us to be adaptive and graceful when facing various issues in life. As the frog is amphibious, we should be ready to jump about when the situation demands, and to swim and stay afloat when problems arise.

This ability to switch between “land” and “water” requires us to have a good deal of focus. It also demands intuition — the frog switches unconsciously, by muscle memory. This is something we could train into something greater. This focus and intuition can then be expanded into a unique vision that can help carry us through life.

Är religion ett offer för stamtänkande?

Är religion ett offer för stamtänkande?

Av David Wold

Varje år runt årsskiftet väljer ledarskribenter i ledande tidningar "årets ord". Nu är det juni, så jag är sex månader för sen med mitt val. Neil Young sjöng, "När jag var snabb, kom jag ändå alltid för sent." Så vilket är mitt val till årets ord sex månader för sent? Gör dig redo, för här kommer det. ”Stamtänkande”.

Erik Helmersson, som skriver i Dagens Nyheter beskriver stamtänkande så här: Det är en av mänsklighetens värsta farsoter. Stamtänkandet delar upp oss i grupper och säger att min grupp på olika sätt är överlägsen din. När det gäller att komma på varför och på vilka sätt min grupp är bäst har vår fantasi inga begränsningar.

Se er omkring. Stamtänkandet är genomgripande. Det kan ses i fördomar som t.ex. extrem nationalism, antisemitism, sexism och rasism. Och religion är tyvärr inget undantag.

Religion och stamtänkande

Ofta står dagens religioner i motsats till vad deras grundare stod för. Jesus fokuserade på de sjuka och de fattiga. Men idag har vissa kristna framgångar genom att ta avstånd ifrån homosexuella, klimatförändringar, immigranter och vetenskap.

Muhammad höjde på sin tid kvinnornas status. Medan en del muslimer idag anser att kvinnor måste ha en manlig förmyndare och förordar stympning av unga flickors könsorgan. 

Buddha skulle förmodligen förskräckas av behandlingen av Rohingyer i Myanmar.

Martin Luther kan ses i detta sammanhang. Å ena sidan fanns den Luther som översatte Bibeln och reformerade den korrupta katolska kyrkan. Eller den Luther som utmanade de mäktiga. Eller Luther, den andliga ledaren vars idéer förändrat kyrkan för alltid.

Men det finns en mörkare sida av Luther. Den Luther gillar vi inte. Stamtänkande Martin Luther. Den Luther som hatade judar, turkar och papisterna. Skulle den svenska lutherska kyrkan idag acceptera denna sida av Luther? Knappast.

Grundarna av religionerna var djärva och karismatiska visionärer som inspirerade med sina etiska och goda åsikter, medan deras läror ibland har förändrats. De flesta av världens religioner hävdar att deras traditioner högt värderar kärlek, medkänsla, förlåtelse och universell fred. Historien har dock visat att religion ofta har mänskliga brister.

Positivt religiöst stamtänkande

Stamtänkandet delar in oss i grupper som säger att min stam är bättre än din stam. Det kan kallas för negativt stamtänkande. Om medlemmarna i en religion anser sig vara moraliskt överlägsna kommer de troligtvis anse att människor av andra religioner är förlorade själar eller t.o.m. mindre värda och icke troende. Är det religions budskap? Knappast.

Låt oss se tillbaka på Helmerssons beskrivning av stamtänkande. Är stamtänkande alltid negativt? Eftersom människor är sociala varelser, är det kanske nödvändigt för människor att tillhöra till en stam? Finns där någonting som kan kallas för positivt stamtänkande? Religion användes ursprungligen, t.ex., för att rättfärdiga slaveri men senare även för att inspirera till dess avskaffande.

Var går gränsen mellan negativt och positivt stamtänkande? Till exempel, är etniska skämt negativt stamtänkande? Vissa säger ja och några säger nej. Kanske beror det på sammanhanget? Om norska/svenska skämt berättas bland dem som ser ner på norrmän/svenskar, är de exempel på negativt stamtänkande. Å andra sidan, om en norrman och en svensk utbyter norska och svenska skämt bara för gott skratt, kanske det är ett exempel på stamtänkandes existens men ändå inte skadligt.

Jesus, fariséerna och stamtänkande

Är religion ett offer för stamtänkande? Positivt eller negativt? Jesus upptäckte detta problem för två årtusenden sedan. Fariséer hade hårda hjärtan och dömde andra med självrättfärdig glädje. Som om inte det var nog, så såg de sig själva som rättfärdiga. Jesus förklarade i liknelsen om farisén och tullindrivaren: "Han (tullindrivaren) gick hem igen rättfärdigad, i motsats till den andre (farisén). Ty var och en som upphöjer sig, han skall bli förödmjukad, men den som förödmjukar sig, han skall bli upphöjd. (Lukas 18:14)

Religionen är viktigt i dagens värld, men den måste alltid visa sin bästa sida – positivt stamtänkande. Negativt stamtänkande måste motarbetas. Varje religion måste motarbeta begrepp som t.ex. extrem nationalism, antisemitism, sexism och rasism – och till och med dåliga etniska skämtar. Religioner måste visa att alla människor har lika värde och att ingen får diskrimineras. Annars kommer mer och mer ondska att göras i religionens namn. Och fler och fler människor kommer att fråga vad är religion bra för.

Där finns en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Kristendomen säger det så här: "Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem". (Matt 7:12)

Is religion a victim of tribalism?

Is religion a victim of tribalism?

By David Wold

Every year around the turn of the year, columnists in many newspapers choose "the word of the year". Now it's almost March, so I'm some months behind with my choice. But then Neil Young sang, "When I was fast I was always behind." So what's my choice for the word of the year a couple of months late? Get ready, because here it comes. "Tribalism".

Erik Helmersson, who writes in Dagens Nyheter, describes tribalism like this: “It is one of the worst dangers of humanity. Tribalism divides us into groups and says that my group is superior to your group in different ways. As for why and how my group is the best, our imagination has no limitations.”

Look around. Tribalism is everywhere. This can be seen in prejudices such as extreme nationalism, anti-Semitism, sexism and racism. And religion is unfortunately no exception.

Religion and tribalism

Often religions stand for the very opposite of what their founders stood for. Jesus never mentioned gays or abortion but focused on the sick and the poor, yet some Christian leaders have prospered by demonizing gays. 

Muhammad raised the status of women in his time, yet today some Islamic clerics bar women from driving, or cite religion as a reason to hack off the genitals of young girls. 

Buddha presumably would be aghast at the apartheid imposed on the Rohingya minority by Buddhists in Myanmar.

Martin Luther can be seen in this context. On the one hand, it was Luther who translated the Bible and reformed the corrupt Catholic church. Or the Luther who challenged the powerful. Or Luther, the spiritual leader whose ideas changed the Church forever.

And there is a darker side of Luther. We do not like this Luther. Tribal thinking Martin Luther. Luther who hated Jews, Turks and Papists. Would the Swedish Lutheran Church today accept this side of Luther? Hardly.

The founders of religions are typically bold and charismatic visionaries who inspire with their moral imagination, while their teachings sometimes evolve into ingrown, risk-averse bureaucracies obsessed with money and power. 

That tension is especially pronounced with Christianity. Jesus was a radical who challenged the establishment. However, in much of the world Christianity has become so successful that it is the establishment.

Positive religious tribalism

If members of a religious tribe assume themselves to be moral by default, they are likely to look at other people outside of their tribe as misguided souls, if not wicked infidels. For such people, religion works not as cure for the soul, but as drug for the ego. It makes them not humble, but arrogant. Is it the message of religion? Hardly.

Let's look back on Helmersson's description of tribalism. Is tribalism always negative? Since people are social creatures, it may be necessary for people to belong to a tribe? Is there anything that can be called positive tribalism?

Where is the boundary between negative and positive tribalism? For example, are ethnic jokes examples of tribalism? Some say yes and some say no. Perhaps it depends on the context? If a Norwegian or Swedish joke is told among those who look down on Norwegians or Swedes, this is an example of negative tribalism.

On the other hand, if a Norwegian and Swede exchange Norwegian and Swedish jokes just for a good laugh, maybe it's an example of the existence of tribalism, but not harmful tribalism.

Jesus, the Pharisees and tribalism

Is religion a victim of tribalism? Positive or negative? Jesus spotted this problem two millenniums ago. Those practicing Pharisees who are “confident of their own righteousness and look down on everybody else,” he declared, “are not really righteous. Sinners who regret their failures are more moral than the pious who boast.” (Luke 18:14)

Religion is important in today's world, but it must always show its best side – positive tribalism. Negative tribalism must be counteracted. Each religion must counteract concepts such as extreme nationalism, antisemitism, sexism and racism – and even bad ethnic jokes. Religions must show that all people are of equal value and that no one should be discriminated against. Otherwise, more and more evil will be made in the name of religion. And more and more people will ask what is religion is good for.

There is a basic ethical principle found in many religions as well as philosophical and ethical teachings. Christianity puts it this way: "Do to others as you would want them to do to you" (Matthew 7:12)

Assimilering vs Integration

Assimilation vs Integration

Av David Wold

Det har varit en hel del i media som talar om hur man på olika sätt kan ta hand om nyanlända invandrare. Vissa förespråkar assimilation, andra integration.

Det finns säkert många som undrar hur de två begreppen skiljer sig åt.

Enligt min uppfattning är assimilation och integration två olika sätt som minoriteter kan anpassas till majoritetskulturen i ett samhälle. Det är lätt att betrakta assimilation och integration som synonyma. Men det finns skillnader mellan de två begreppen.

Assimilation 

Assimilation är en process där minoritetsgrupper absorberas i majoritetskulturens värdesystem. Denna absorption sker enkelriktat där majoritetssamhället kräver att minoritetsgrupper ger upp sina egna seder och traditioner och anpassar sig till majoritetskultur.

Integration

Å andra sidan, är integration en dubbelriktad process där man ger och tar mellan majoriteten och minoritetens kulturer. Det gör att minoriteter kan behålla sina egna seder och traditioner och majoritetskulturen behåller sina. Dessutom kan de lära av varandras kulturer. Båda parter är överens om att tillsammans arbeta med medborgerliga plikter som jämbördiga parter. De har båda samma intresse i att utveckla ett väl fungerande samhälle där de kan leva tillsammans.

Min egen erfarenhet

Min egen erfarenhet gör att jag förordar integration. Jag har levt halva mitt liv i USA och den andra hälften i Sverige. Enligt mina definitioner, har jag integrerats i Sverige, inte assimilerats. Jag har två pass, firar USA:s National Dag och Thanksgiving. Men jag firar även valborg, Sveriges nationaldag, midsommarafton och Lucia. Jag har varit lite politiskt aktiv i Säffle. När det gäller språk, jag talar helst mitt modersmål. Men jag talar även svenska – dock ganska dåligt. Fråga vem som helst som känner mig.

Jag växte upp på 40-talet och 50-talet på eastside i St. Paul, Minnesota. Eastside var på den tiden en kommun bestående av svenska, polska och italienska områden. Även om varje etnisk stadsdel hade eget shoppingområde, kyrka och samhällsaktiviteter, fungerade alla väl ihop. 

Eftersom jag gick i ”grade school” i den svenska delen av eastside, var det inte förrän jag kom till John A. Johnson High School som jag lärde känna barn från de polska och italienska delarna av eastside. Det var då som Anderson och Peterson och Lundström och jag satt i klassrum, åt lunch och deltog i sport tillsammans med personer med namn som Anzevino, Ferrozo, Londino, Jasinski, Majewski och Gonsowski.

Det fanns också barn från en massa andra etniska grupper på Johnson – irländska, norska, grekiska, judisk, danska, kinesiska och mexikanska. Och vi var alla amerikaner med tydlig anknytning till vår etniska bakgrund. Jag var svensk-amerikan. Andra var polsk-amerikanska, dansk-amerikanska, osv. Trots att svenskar, italienare och polacker dominerade, var eastside verkligen en mångkulturell blandning.

Johnson vann Minnesota High School Hockey Championship 1947, 1953, 1955 och 1963. Spelarna i dessa lag hade samma etniska bakgrund som skolan. Det var en mångkulturell samling av hårt tränande elever som ville vinna. De jobbade som ett lag utan att vara medvetna om eventuella etniska och kulturella skillnader. Tränarna var Reuben Gustafson och Louie Cotroneo. Och laget vann. Lagarbete kräver integration. 

Som någon har uttryckt det på ett annat sätt: "Integration är som en klocka. En klocka har små komponenter inuti. Varje komponent för sig kan inte kallas en klocka, även om de kan fungera individuellt. Men när alla komponenter fungerar på ett ordnat sätt, går klockan perfekt".